I söndags var en ganska fin dag att pyssla lite i trädgården, eller bara slappa inomhus. Hur som helst så skulle en av svärmors assistenter komma och hämta lite av svärföräldrarnas dödsbo. Äntligen skulle de sista kartongerna gå till loppis. Lillan sov, vaknade och jag gjorde en mkt god kladdkaka som vi satte i oss. :-) När maken sedan skulle åka med och lämna kartongerna tänkte jag att.. jo, men jag lagar mat så länge. Satte lillan vid köksbordet med en klump leklera vilket hon tyckte var mycket underhållande för ett par dagar sedan (= underhöll sig säkert en timme med den). Då skulle jag hinna laga mat på den tiden. påbörjade borstadet av potatisarna och skalade morötter. Då kom genast hunden svansande och började stöka runt i köket, det var då allt började gå snett. Jag tänkte att då får han mat i trädgården så är han också sysselsatt. Ha, men Lillan såg vad som hände och blev mycket olycklig ty det var ju hennes hedersuppdag att mata hunden. Hon har en liten mugg som hon håller hårt i och så kastar hon matbitar till honom. Leran var inte längre rolig och hon skulle tvunget ut och ge honom mat. jaha... tvätta de små kletiga fingrarna under vilda protester. På med alla små kläder ut med en mugg till henne med fler matbitar i , tända grillkolen i vår specialtändare. Den är som ett rör med galler långt ner inuti där man tänder m tidningspapper och sen tar kolen fyr. mkt fiffigt. Skurar klart potatisen och sätter efterhand in dem i ugnen. Då börjar Mini uttrycka missnöje, hon är hungrig. Hm. Kolen kommer att vara klar inom kort och då borde köttet på så att det är klart samtidigtt som potatisen. sätter mig på en stol vid fönstret och ammar så att jag kan hålla ett öga matdistrubitionen i trädgården som ofta tenderar att spåra ur i en galen matkastarcirkus där hon kastar godbitarna precis där hon inte ska och skriker av skratt och förtjusning då den stackars hunden kastar sig i krumbukter över hela trädgården för att få tag i sin mat. Favoritställen är bland bord och stolar gärna uppe på borden och i rabatterna. Ja, ni kan ju tänka er hur glad jag är för det, speciellt en tokig hungrig hund bland mina späda vårblommor. Från stolen vid fönstret försöker jag dirigera runt Lillan där ute till "rätt" ställen vilket är en omöjlig uppgift då hon är helt blockerad i sitt sprudlande glädjerus. Mini är jättehungrig och äter läääänge. När väl vansinnes amningen är över går jag ut och tittar till grillkolen som är jättefärdig, såpass färdig att det bara ligger en ynklig liten hög med ilsket glödande grillkol på botten av tändröret. Ungefär så mycket som det krävs för att värma två prinskorvar. då kommer maken hem och timern tjuter, potatisen är klar. Uppgiven lägger jag kolsmulorna i grillen och toppar med en regäl hög kolbitar och lite tändvätska. Väntar ett par minuter innan jag lägger de efterlängtade karrékotletterna på grillen. Stänger av ugnen och lämnar potatisarna åt sitt öde, de får bli som de blir. Medan såsen kokar upp blir köttet färdigt på ett mirakulöst sätt. Till slut blev det väldigt goda kotletter och potatisen hade inte blivit till mosklyftor och såsen brändes bara vid lite. Det var SÅ gott med ett glas rödvin till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar